damens

Förut var de mina trogna läsare
Förut slängde de in en kommentar då och då
Vad hände?
Vart tog de vägen?
Är de bara lata och inte orkar kommentera eller kan det vara så, så illa att de slutat läsa min blogg???!!!

Sten och Fanny jag kräver en förklaring!

En kräftskiva går av stapeln hemma hos Sanna ikväll
Vi hoppas att det därefter ska bli rajraj och fylla
Nu är det bara ett problem, ett problem vi råkat ut för förr
Vi har inte bjudit några tjejer...
Det har hänt förr och det händer igen
Vi bjuder våra närmaste och inser efter att ha räknat lite att hoppsan det blev de 4 vännerna och de 20 männen
Så alla kvinnor jag någonsin mött eller alla med en vagina som läser detta
Välkommen!

Känner pressen
Inser att jag imorgon måste städa hela lägenheten
Det ska tydligen vara kräftskiva hos mig imorrn
Det ska tydligen klämmas in minst 15 pers runt ett litet bord i min lilla trea
Hur gick det till?
Men visst kom du oxå, det blir kul!

Förresten blir det utgång eller? jag har fan duschat...

Jag behöver prata med Anna Nu Nu NU!!!
Varför har jag inte ett fungerande msn?
Och varför har inte Anna någon mobil???
Bahöver ett och ett annat klokt (?) råd...

Om du ser det här innan midnatt
Ring mig!

Igår hade jag och Anna picknick
Vi brutalt slaktade

- En hel kyckling
- En och en halv baguette
- Två paket bonjour
- En påse gifflar
- En påse crostini
- 200 gram chocklad
- En påse sura flaskor

Sen låg vi och kved i mättnadskoma, är man halläning kan man tro att det är en park (!?)

Du rev upp såren, rev det jag byggt upp och krossade den känsla av kontroll som jag hade
Jag drogs tillbaka två månader
Tillbaka till något som fortfarande är ouppklarat, till något vi aldrig löste, till något vi inte vet hur vi lät hända
Jag bara fortsatte, tänkte inte, grubblade inte, gick vidare utan allt för stort hål i hjärtat
Helt plötsligt är du där igen, helt plötsligt väller allt över mig igen
Jag minns, påminns och dras tillbaka, tillbaka kommer alla minnen och helt plötsligt är du överallt igen
Jag minns, påminns av dig överallt
Din jacka hänger i hallen
Det blir till att börja om, komma över igen, gå vidare igen
Jag skulle inte våga något annat
Jag måste kommer över dig som jag trodde jag redan hade kommit över
Tillbaks på ruta ett
Frågorna som ställdes fick ändå inga svar, allt är lika ouppklarat som innan
Inget som sas eller gjordes var till någon nytta, det gjorde bara allt ännu värre
Jag föll och vaknade upp på botten
Du torkade mina tårar igårkväll

Fan

Alicante stad i Spanien Temp: 30°C

Två veckor, två veckor

Maybe we could make it all right
We could make it better sometime
Maybe we could make it happen baby
We could keep trying
but things will never change
So I dont look back
Still Im dying with every step I take
But I dont look back


And It Hurts With Every Heartbeat

Igår var jag likt förra helgen ute i skogen hos han som föralltid kommer heta hamstern hur han än försöker
Det var inte på långa vägar samma drag som förra veckan
Sten och Anna bestämmer sig för att dra  in till staden istället mdan jag själv väljer att nanna tidigt
Får ett samtal från Sten vis sisådär halv fyra snåret
Sten är så jävla full
Man hör det verkligen på henne för hon pratar lixom som en liten bäbis, med sådär små bokstäver och med en otroligt ynklig röst
Hon säger med sin ynkliga röst saker som "oj då" "hihi hoppsan" och liknande
Det finns nog ingen förutom Sten som kan vara så söt när hon är aprak
Efter ett tag ringer Anna och säger att Sten har spytt i taxin, det tyckte jag var kul haha
Nu är bara frågan om brudsen kan ladda om till ikväll då det vankas kräftskiva hos familjen Fryklund

Klart de kan de är ju krigare!

Pratar med min käre vän Anna i telefon

Sanna: Jaa asså det skulle ju vara kul att göra om typ tre veckor igen...inte för att jag är hemma då men...
Anna: Nämen nej säg inte sådär! Fan jag börjar böla nu!
Sanna: Nämen gör inte det!
Anna: Jo det här är helt sjukt vi kan inte planera vad vi ska göra om tre veckor för då är du lixom inte hemma! Fan Sanna tårarna bara rinner!
Sanna: Men nej säg inte så jag börjar oxå gråta nu!

Fan det här börjar bli riktigt jävla mycket svårare än det var för ett tag sen...

"Jaa nu när man har vuxna barn får man ju mer tid över"

Jag sätter mig på helspänn och börjar fundera. Vänta nu är det nåt jag missat?
Har jag trots allt ett syskon, ett hemligt syskon!
Varför har ingen sagt nåt, varför har de inte berättat för mig tidigare och framförallt vart har den gömt sig i 19år?
Hur kan jag ha missat det?

För hon kan vell inte mena...kan hon? Eller? skulle jag....Nää...

Imorgon är det dags för mig att öppna igen
Detta innebär att jag ska gå upp 04.45

Förra veckan öppnade jag två gånger
Första gången blev jag vid tvåtiden väckt av ett sms
Vid ungefär samma tidpunkt vart jag nästa gång jag öppnade väckt av tre fyllbultar som ringde från centralbaren

Så snälla jag går och lägger mig nu
Ring mig inte
Skicka inga sms
Hör inte av er

Låt mig få sova!

Efter dabatten i tidningarna om hur miljöfarligt det är att transportera flaskvatten över halva världen när vi har Europas bästa kramvatten i Sverige tog jag mig en funderare.
Då min familj konsumerar en sjuklig mängd Loka bestämde jag mig för att ta ställning
Jag skulle sluta!
Jag tänkte att herregud jag köper lite vanlig citron och pressar ner i Europas bästa kranvatten,
det är ju typ samma sak!
Sakt och gjort
Det gick några dagar och ja det fungerade rätt bra.
Sen kom helgen
Två bakismornar utan Loka höll på att döda mig, men jag stod ut
Så igår kom bakslaget, jag köpte en burkloka, men en burk
Men det gick inte jag hade fått blodad tand och jag är fast igen
Nu står det en flaska Loka i kylen och det är inget jag är stolt över, men lyckligare än någonsin!

Asså har ni sett hans snopp??!!
Den är så sjukt stor, jag visste inte att en ettåring kunde ha så stor!
Herregud tänk när han är sexton!
Å du vet man kan inte torka honom med tvättlappen i ljumskarna, den reser sig!
Men va är det fysiskt möjligt??
Det trodde inte jag heller men det gör den!

Om exakt 19 dagar ger jag mig av på ett äventyr helt olikt något annat jag tidigare varit med om
Om exakt 19 dagar åker jag iväg för att bo och plugga i Alicante i Spanien , iallafall i fyra månader
Folk frågar hur jag vågar, folk säger att jag är sjukt modig, folk undrar om jag inte har resfeber men nej jag längtar bara, längrat efter att få ge mig ut i världen, upptäcka det jag inte upptäckt och vara friare än någonsin förr

Men jag är inte ensan

Jag kommer ha min älskade Anna och Tove på Kanarieöarna
Bästa Martina och Helana mitt i Rom
Och Lisa gullet  i schweiz (du har rätt jag var tvungen att googla)
Linda en sväng i Thailand och självklart mina hjältar som är kvar här i Sverige

Vi kommer alla att vara utspridda över världen, längre ifrån varandra än vi tidigare vart men samtidigt öppnar vi världen åt varandra och ger varandra större möjligheter än någonsin tidigare
Om jag mot all förmodan tröttnar på Spanien vad hindrar mig då för att ta mitt pick och pach och tex bege mig till Rom? Vad hindrar mig längre över huvud taget?

The world is yours!

Varför sprang jag i fredags och bertättade för alla att jag har lågt blodtryck
Och varför minns jag det inte?

Släggfull?

Håller på för fullt att boka biljett till min avfärd mot Alicante 2 September
På Sterlings hemsida får man själv bestämma vilken plats i planet man vill ha
HJÄLP!
Tänk om jag väljer fel???
Vad är säkrast?? Längst fram eller längst bak?? I mitten vid vingen??
Tänk om vi störtar och den platsen jag valt är den enda som totalt mosas och den framför mig är den enda överlevande?? Men tänk om det är tvärt om att jag i sånt fall överlevde för att jag valde rätt?
Det känns som hela min framtid ligger i denna knapptryckning
ÅNGEST