damens

Optimistiska som få satte Linda och Sanna mobilen på väckning 06.30. 09.15 vaknar jag av att en sliten Nils ringer och undrar om vi tänkte pallra oss till skolan eller inte. Jag frågar Linda va fan som hände varför klockan var nio helt plötsligt. "Jag har ett svagt minne av att klockan ringde och att jag stände av den" haha toppen hurru! Det känns som om någon slagit mig i skallen med en stekpanna storlek XL och jag är övertygad att jag kommer dö om jag rör mig. Vi inser att religonen redan är slut och naturkunskapen bara är att glömma utan satsar på att pallra oss till skolan till lunchen vid 12. Slumrar om och väcks vid 11 ännu en gång av Nils som undrar vart fan vi är.
"vi kommer till lunchen"
"men det är luch nu!"
"aha men öhh"

När vi väl kommit upp är det alldeles försent. Duschen är bara att glömma och tandborstningen får ske på väg till tuben. Svänger förbi donken innan skolan och sitter sen på samhället och trycker i oss våra meal vilket inte uppskattades av alla andra.
Hans-olof: Eller så kan man sitta med ett sugrör i munnen och stirra med en tom och glansig blick, är det gott?
Sanna: mm
Hans-olof: Var du också ute igår?
Sanna: mm
Hans-olof: Blev det lite för mycket?
Sanna: mm
Hans-olof: Ja jag ser det!

Trots bakfylla och sega hjärnor satt vi kvar i skolan och slet med projektarbetet hejja oss!

Nu till gårdagen, vild och galen och jävligt rolig! För på nivå 22 med fotbollsbrudarna och Nils, otippat! Paralellklassens skiva var nästa steg för mig och Linda. Så kul att se alla som man annars bara ser lunka runt i skolan gasa som fan och flippa totalt.

Det blev nedrivning av dekoration för att dekorera oss själva och alla i vår omgivning, djupt samtal om min framtid med främmande man, biljetter från främmande man till skiva med okänd klass och skola, vilse i gamla stans gränder för att då lägga oss på gatan och ringa Nils som låg i ett dike, tycka att den apraka mannen skulle hämta oss i bilen, pinsamt att i gå på svenskan och ja annat som jag inte minns och kanske inte borde minnas...