Hemmafest
Det var som på den gammla goda tiden. Man mötte upp de man känner vid en busshållplats någonstans i eller utanför stan, men allt för ofta någonstans i Tyresö. Tillsammans går man i samlad trupp till huset där det bjuds på rajraj. Vissa gånger visste man precis vilka som skulle vara där, man till och med kände personen som bodde där, andra gånger hade man inte en aning, man visste verken vilka som skulle vara där eller vem som bodde där, det var nån brors till hans gammla klasskompis. Man gled in gick den sedvanliga hälsningsrundan och träffade alltid på nån som gick/hade gått i ens skola, som kände en kompis kompis till min grannes mosters hund och om man vid själva hälsningsrundan inte hittade något bekant ansikte kom det alltid fram till att man delat spade i samma lekplats 1989 som någon aprak jävel. Det här var tider innan man blev 18, tiden då man satt på fredagkvällen och "ringde runt", då man kunde hamna vart fan som helst hos vem som helst och kvällen kunde sluta hur som helst. Ett samtal och man var på väg med farsans hembryggda vin under armen. Fanns inget sånt till godo ordnade det sig alltid. "snälla" killar som ville få en kastrullfull utan anledning att man skulle få en lyckad kväll brukade inte vara svåra att få reda på.
Så när man spntant hör ryktet om en hemmafest i Tyresö var det precis som förr. Man satte sig på bussen mötte upp sina vänner och begav sig till det som den här gången var en villa. Hälsade på mestadels välbekanta ansikten och drack sig full på andras vin. Det var som vanligt bara det att det var på en annan nivå, en äldre nivå. När man har möjligheten att gå ut på krogen och slira runt har man inte samma behov som man tidigare haft av att kvällen skulle bli "the night of my life", men visst kände jag igen mig i 90-tjejernas desperata vädjan, "men kom igen nu häng med och dansa här kan ni ju inte sitta". För visst va man precis så och det var väldigt härligt, man visste aldrig vad som skulle hända. Ena helgen satt man i en maläten soffa i Farsta och andra var det i en pampig villa på andra sidan stan eller en lägenhet på söder, man visste aldrg hur kvällen skulle sluta. Men visst är det precis som förr, visst var det som det alltid är, skitsnack i massor, känslofyllda fyllesnack och känslan av att vara bästis men den okända mannen utan namn. Och kul var det, det var det och det borde hända oftare, mycket oftare.