damens

Jaa da sitter men här igen då, back in good old Sweden. måste säga att det är otroligt svårt att skriva med å, ä, ö mitt finger drar sig hela tiden mot a och o...hmm
Sista tiden var rolig men intensiv, Martin komoch hälsade pa, kusinerna kom och hälsade på, Philips kompis kom och hälsade på och skapade åter igen charter stämning med grova absintfyllor, nerspydda sängar och pissande från femte våningens balkong. Vi begav oss även till Valencia för andra gången och såg en Valencia-Barcelona, vilket var grymt kul. Lika kul var dock inte vädret och det verkar som om vi har oflyt med det när vi gör våra helgweekends. Efter matchen började ett kraftigt ösregn, omöjligt attt få tag på en taxi vilket innebar 40 min promenad i detta ösregn, gossarna som tidigare pikat mig för min enligt dom för stora packning var nu tysta då jag var den enda som hade ombyte haha.

Sen vart det torsdag och sista dagen i skolan. Det var champange, kakor och julmusik. Då snälla csn bjussat oss på pengar var jag och mr jones tvugna att göra ett prov för att visa att vi inte bara supit bort kära skttebatalarnas pengar (skulle vi?) utan faktiskt lärt oss nåt. Detta prov klarade vi självklart galant och ett diplom fick jag minsann med Excellent på alla punkter! Till och med punkten om att komma i tid, det ni!
Kvällen tillbringades med underbara Teresa och Jhey (lärare) pa söda. Sen kom då stunden då det var dax att säga hej då och jaa jag började gråta något fel vore det vell annars, blödig som jag är. Och det vart kramkalas, Tessan började också gråta och jaa det hela var sjukt jävla sorgligt. Vi begav oss iallafall till älskade, svettiga Carpe diem och sen fick jag med mig Sandra och Cellan till älskade swinkan dit jag aldrig får gå eftersom the boys alltid vil till coyan och headbanga (allt är Jonas fel). Där möttes man upp med Lisa och Maja och jaa dansade tills klockan vart tidig morgon. Ringer mina boys då jag förvantar mig att de gentlemannamässigt ska komma och möta mig. En dyngrak Martin svarar "Självklart gör vi det gumman, möt oss vid Havanna"
Går dit inte en jävel, ringer och jaha då ligger de och sover. Philip lovar att när jag ringer på porttelefonen så ska dom öppna...nähä! Som tur var kom älskade Cellan precis runt hörnet!

På fredagen vart det tapas för sista gangen, älskade tapas! Sen till favvo Austin där de största, starkaste och godaste white russian görs, Man dricker två sen ar man dyng. Lugn kväll med lång häng på austin för att sen dansa till schlager, som sagt det var en tidig kväll, gick ju och la mig vid fem =O)

Lördagen kom och jag packade tills jag höll på och dö, jag och Jonas satt på min resväska och pressade och till slut gick den igen. Det vart dock 10 kg övervikt plus att jag scheckade in en extra väska på 12 kg plus handbagade 10 kg plus att mina kusiner tagit hem 10 kg och nej jag fattar inte hur det gick till...
Planet var självklart försenat och landade på skavsta vid halv ett snåret för lite mer än ett dygn sen. Fy sören vad kallt det var! Men nu är jag hemma och allt är precis som vanligt har inte bestamt mig om det ar bra eller dåligt än...

Förresten God Jul, det är ju det också, inget som spelar så himla stpr roll för mig i år måste jag säga...